Play

Filmen vi såg igår satte spår... Väckte tankar och fick i alla fall mig att tappa andan mer än en gång.

Det startar "hemma" på torget.
Fem mörkhyade killar försöker lura till sig några andra pojkars mobiltelefon genom att lura dem i "brorsanfällan".
Får vi se på din mobil? Den ser ut precis som min brorsas, han blev nedsllagen och rånad förra helgen. Var har du fått den här telefonen ifrån?
Det konstiga är att ungdomarna följer med för att visa upp telefonen.
De är i underläge och åker spårvagn genom hela stan, de hamnar i slagsmål, ber om hjälp men får ingen och blir så småning om av med både kläder och värdesaker.
De drabbas av kontrollanter och böter på vagnen hemåt i mörkret i någon slags jag-förväntas-klara-mig-själv-och-nu-har-jag-ställt-till-det-och-får-väl-ta-konsekvensen-av-det-humör.
Allt händer medans vuxenvärlden ägnar sig åt att titta åt ett annat håll, smacka lite med tungan, skaka på huvudet och bekymra sig om en vagga som hamnat i vägen på ett tåg mellan Malmö och Göteborg...

Ruben Östlund som gjort filmen var där och berättade förklarade och svarade på frågor från oss i publiken... Är det en rasistisk film? Är den verklighetsbaserad? Kan man visa sina högstadieelever en sån här film? Kommer de att tycka killarna är tuffa och få ideer? Eller kan det vara så att med distans så ser man hur illa det verkligen ser ut som de uppför sig...? Hur kommer det sig att de vuxna rör sig där med sina skygglappar?

Frågorna snurrar och finns det några svar?

Ja då, Ruben har svar. Han vet hur han tänker och vad han ville visa när han inspirerades av tidningsartikeln om de rånande ungdomarna.
Han läste in sig på vad som hänt i akterna i Göteborgs tingsrätt. Han valde att visa händelserna som de var med skådespelande pojkar mellan tolv och fjorton år, med rötter i Afrika i något land där hudfärgen är väldigt mörk.
Jag ser dem inte som de invandrarpojkar som jag skulle gjort för ett antal år sedan...
Det är som att möta ungarna på min arbetsplats. Jag känner igen språket, sättet att använda det och spelet de har sinsemellan.
De är "skitunggar" som skulle behövts satts på plats och vägletts på ett betydligt tydligare vis i hur man får och inte får uppföra sig.
och det sitter inte i färg... utan i förväntningar och i hur reglerna presenterats för oss som är med och spelar, eller hur vi tolkat dem.
Ja hu...

Om några år, nej redan nu får vi ta och lägga våra fördomar på hyllan. Vi får en historia om en stor färgad skådespelare på festival i världen svarar Ruben Östlund att det går bra att prata svenska med honom på klingande Norska... Man vet aldrig och visst är det spännande.

Och lägg inte skam och skuld på dem som sitter tyst och tittar bort när
eländat härjar intill... hur skulle du ha gjort?
Ta tag i närmste person och liera er, överlägg om möjligheten att göra nytta genom att blanda er i eller ringa en polis. Tillsammans blir man starkare och kanske förhindrar ni att någons liv slås i spillror.

Allt Gott

<3