när jag tittar in här och ser att bloggen besöks trots att jag inte har något att skriva om för tillfället.
Tack för att Du vill läsa <3
Nu sitter jag här med första koppen kaffe sedan i måndags och känner kroppen få övertag över det elaka virus som hållit mig i rörelse i flera dygn.
Musklerna har värkt så att jag inte kunnat vara still. En Alvedon lät mig slappna av i två, tre timmar innan det var dags igen att kasta mig av och an i sängen eller gå upp och gå ett varv i lägenheten, ta ett glas vatten, lägga ett wordfeudord, en sväng på toa och kolla alla fönster innan jag kunde krypa ner igen för att fortsätta cykla med benen och vrida mig från sida till sida. Jag hann att slumra tjugo minuter innan det var dags för nästa varv...
Besvikelsen över sjukan djupnar då jag fått förtroendet att delta i ett projekt i min del av stadsdelen där jag arbetar, som representant för fritidshemmen, för en trygg och positivt utvecklande närmiljö... Vi skulle ha möte i dagarna två på konferensanläggning idag och imorgon.
Nu sitter jag här och har fått mejl från chefen där hon beklagar att jag blivit sjuk och bekräftar att jag (fritidshemmen) kommer att räknas med ändå och att jag har min plats :-) Viruset gör mig gråtig så jag fäller en tår av glädje över det.
Gråter lite mer när den tjusiga kvinnan sjunger Carmen i GoKväll på tvn och tänker att den där föreställningen vill jag se.
Snyftar och längtar till mitt fritis och barnen och allt vi skulle göra nu på lovet.
Nu hoppas jag att svetten som rinner nerför ryggen är ett tecken på att jag kommer att vara så pass kry att jag kan beskåda teaterföreställningen med teater Pugelist i morgon kväll. Det har jag sett fram emot både för skådespelarn som jag gillar massa och särskilt för att få umgås med töserna mina ett par timmar <3
Öppnar jag bloggen så blir det ett inlägg trots att jag inte har något att skriva om... Mysko :/
Allt Gott
<3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Obildad som jag är (i såna här sammanhang) har jag inte den blekaste hur man kan veta om du har skrivit ett blogginlägg eller inte, utan att besöka bloggen. Så kanske är det mina spår du ser.
Passar på att önska dig en riktigt Glad Påsk! Ja, nästan som jul... fast GUL! :-)
/E.
Men nu ger jag upp. Åtminstone tills allsången drar igång. Då kanske bloggaren här får nytändning. ;-)
Må så gott, LB.
Kram! /E.
Skicka en kommentar