glad!

Lägger undan  missnöjet en stund och tillåter mig att vara bara glad.
Jag sov så gott i natt, ända till klockan var nästan nio och då gick jag
upp och hittade några godisbitar som undomarna lämnat i skålen på
soffbordet igår kväll.



Det står ett par enorma dojjor på dörrmattan så jag smyger mig lite runt
här i lägenheten.

Igår träffade jag Linda och Bodil vi var på incontro och drack
ett par glas vin, åt gratis soppa och inte ens att det var svampdito
istället för den goda mussel som vi förväntat oss kan göra mig mindre glad.
Svampsoppan var god, vi fick bästa sittplatserna i vita skinnfotöljer
ovanför entrén så när Arga Snickarn kom in och skällde ut vakten satt
vi på första parkett.
Han var lite mindre och såg lite mer pojkaktig ut, men den frisyren som
ser ut som en av de misslyckade permanenter jag gjorde på åttitalet var sig lik.
Såg honom faktiskt le soligt senare under kvällen.

Idag vaknar jag till solsken och känner mig faktiskt utvilad,
om en vecka är vi på väg... kollade vädret och det ser fortfarande
riktigt bra ut.
Måste skaffa mig en resväska. Vad ska man packa? Hur mycket
ska man växla in och i vilken valuta?
Kan jag ta ut pengar i Turkiet på mitt Icakonto och gäller
verkligen biljetterna.
Jag har en del att ordna nu och hela magen är full av fladdrande fjärillar.
Bikini sa Linda...
Herregud och både hon och Bodil riktiga träningsmänniskor med
kroppar som gjorda för en plats mitt i gasset.
Där satt jag i den snygga vita fotöljen mitt emot och flôtade ut.
Jag som kan allt om träning, musklernas namn på latin,
hur de kontraherar och extraherar, vilka antagonisterna är och jag kan
en massa om nutrition och förbränning. Jag har låtit kropp och kondition
förfalla under alldeles för lång tid.
Jag vaknade idag, mumsade i mig av ungarnas godis och tänkte jag springer!!!
Och så gjorde jag det.
Ett varv är 3.7 och när jag kom av mig i löpträningen i somras
sprang jag hela med nöd och näppe.
Idag blev jag förvånad över att jag faktiskt orkade springa och att andningen
funkade någorlunda.
Jag gick så klart flera gånger under rundan men planerade det så att det
blev i uppförsbackarna så att jag i alla fall inte tappade så mycket i intensitet...

Japp två rundor på en vecka... Klart att jag är glad!
Jag är kanske på G igen och jag bryr mig faktiskt inte sååå mycket
om bilringen fast jag vet ju att den försvinner om jag bara orkar frtsätta nu.

Det handlar om självdiciplin och det sa min mor redan i mitten av
sjuttiotalet att jag saknade. Ja, ganska ofta dessutom och vem vet vi
mammor säger till våra barn som kommer att bli till deras sanningar???

I alla fall hoppas jag det inte är försent att skaffa sig lite av den där diciplinen
och röja upp här hemma och i hälsodelen av mitt liv...

Det jag vet och skulle kunna coacha vem som helst annan om borde
jag väl kunna rycka upp mig och fixa för mig själv?

Nä, nu ska jag fortsätta med min glada dag.
En dusch, lite frukost och kanske loppis, mat på Brasiliansk resaurang
och en sväng om Köket eller så till kvällen.

Solen skiner, vackert gråskiftande moln drar fram över skogen
i guld, rost och mörgrönt och några enstaka löv virvlar förbi mina oputsade fönster...
och jag är glad!

<3
Allt Gott