Hm... Jag är missnöjd. Gnällig och motgångsfokuserad.
Jag har bestämt mig på att skriva mig en lista med allt
jag inte gillar och den kommer att bli lång!!!
Fattar då inte hur det kunde bli så här när jag i
grunden är en positiv och lösningsinriktad person... det
var i alla fall vad jag tänkte om mig själv.
Men nu är jag missnöjd; med min insats på mitt jobb,
mina arbetsuppgifter eller otydligheten i demsamma.
Jag är urless på att under dagarna göra världens
viktigaste jobb medans halva nätterna går åt att
klura ut hur det ska gå till att få alla att må så bra
att de blir trygga och stabila innevånare
i det samhälle jag vill bli väldigt gammal i.
Jag förstår inte varför inte det skulle vara ett arbete lika
värdefullt som att se till att dessa blivande
vuxna räknar rätt och stavar ordentligt.
Men i nya lagar tas det upp hur vi i fritidshemmen ska
stödja ämneskunskaper och undervisa eleverna.
Ja, barnen på fritis har blivit elever och det vi
gör med dem är undervisning.
Och jag med min gamla utbildning är inte
behörig, vad jag kan förstå, att ansvara för
denna undervisning, för det måste man ha
en nyare Lärarexamen med inriktning
mot barns och ungas fritid, eller vad den heter.
Jag är gnällig och jag känner att min kompetens
och barnens behov att få utvecklas till goa personer
satts åtsidan. Jag behövs i skolan.
Jag behövs där utan specialkunskaper i hur man lär
ut matematik och svenska eller något annat.
Nu säger inte jag att det är oviktigt att lära sig det.
Men det finns folk till allt.
Jag är en som vill vara mer som en annan vuxen
en som visar hur bra det är att kunna räkna i praktiken,
som kan väcka lust att lära sig mer
om hur man dubbeltecknar och pratar engelska...
Mer som en vanlig vuxen som inte är en fröken men
som vet hur barn fungerar och kan se till att de har det
någorlunda bra när de inte får vara tillsammans med
sin familj för att de vuxna där behöver tjäna ihop till brödfödan
eller lära sig ett och annat för att bättre kunna göra så i framtiden.
Jag tänker att ingen, ingen vill lära sig något alls som det
inte ser någon nytta i att kunna.
Att presentera nytta skulle kunna vara min grej.
Att väcka lust.
Jag är en som är rädd att lust inte bara dyker upp utan att det
krävs inspiration och förbilder.
Jag vet inte.
Trött känner jag mig med vår stora grupp och arga barn
som inte får den tid de behöver och med lokaler
som är så där...
skulle säga något om andan i kollegiet men vi hinner i
alla fall säga Hej!
i korridoren.
Dina barn och mina och jag lever med ständig ångest.
Att tiden är för kort nu för tiden kommer att stå på min
lista och att ett leende ett tack och ett ögonmöte människor
emellan är så sällsynt när man ska ta sig fram
någonstans där människor finns.
Jag har en motspelare på Wordfeud som tar alla mina rutor
och lägger sina masspoängsord på.
Jag tänker att jag borde komma igång att rör på mig...
tänker och magen
växer och visaren på vågen pekar längre och längre åt höger...
tröstar mig med en karamell, det är jag värd!
Fast det var rätt gott där i solen idag.
Gyllene löv dansade på vindarna.
Vi lekte en ny lek på fritis där det gällde att komma
på vad tre av barnen hade gemensamt.
VFUn börjar lida mot sitt slut för en av mina elever och snart har hon
bara sitt exjobb kvar att skriva och jag tänker att jag lärt henne allt jag kan:-)
Vi tog en sväng om LaSombrita för lite Sangria och några Tapas efter
jobbet idag och det var så gott.
Nu är det mörkt och tyst och jag ska dra mig mot sängen jag...
i morgon ringer klockan halv fem.
Men jag gnäller inte :-)
Allt Gott <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar