
Jag var i mitten av trettiåren.
Fyrbarnsmor nyss inflyttad i radhusområdet med nybyggda hyresrätter i lantlig idyll.
De ville inte ha några nya dagbarnvårdare i kommunen jag flyttat till så jag hamnade mellan arbeten för ett tag.
Men när en av döttrarna började i "LekochLär" förstod jag att samarbete i skolan var en kul sak jag gärna ville lära mig och livnära mig av. Jag läste in vad som behövdes på komvux för att komma in på Pedagogen...
Barnen var i skolan och hos dagmamman och jag reste med buss och tåg tre timmar om dagen för att skaffa mig utbildning.
Folk sa ofta att jag var duktig, det värsta jag visste. Vad då duktig?
Fanns det något val. Jag var ju bara tvungen att göra, och mina flickor fick nog ta större del av familjeansvaret än vad man kan tycka barn ska behöva. Hos mormor och morfar ställdes krav på uppförande, klädsel och bordsskick. Hemma skulle diskas, tvättas, strykas, bäddas och läsas läxor. Handlas och hämtas barn och lagas mat...
När brevet kom från barnens far fick jag nackspärr...
Det var mot jullovet och jag snurrade in mig i min tjocka röda hemstickade halsduk dygnet runt för att lindra värken. Jobbade på i skolan och planerade inför julen.
Lovet kom och jag blev sängliggande.
Världen snurrade i ett tempo du inte kan föreställa dig.
Jag minns Sofie på min sängkant och hur jag försökte låta henne förstå att det inte var farligt och att det snart skulle gå över. Det gjorde det och det blev jul med skinka och gran och tomte somm det skall vara.
Sedan snurrade det till igen när det var dags för påsklov och gick till doktorn. Men de sa något om virus på balansnerven och vila. Det snurrade över även den här gången men jag tyckte det var kvar en obehaglig känsla i högra örat.
På praktiken var det illa rörigt och jag kände mig inte riktigt omhändertagen. Minns att när jag skulle ha eget ansvar ett par dagar stod jag plötsligt med beställningslistorna för bröd i näven och ett hånleende (min upplevelse) "Ta nu ansvar får vi se vad ni lärt er där inne om hur vi jobbar ute i verkligheten". Jösses vad det snurrade... Jag fick krypa ut på toa och kräkas på natten och hålla mmig benårt i madrasskanterna för att inte fara ur sängen. Det var känslan.
Och nu började det susa. Jag gick till doktorn igen och nu såg de att min hörsel på högerörat hade försämrats. Magnetröntgen i Halmstad. Det var lite läskigt att åka in i den där tunneln och när hon sprutade in kontrastmedlet tänkte jag att jag skulle få en allergisk reaktion. Det fick jag inte och tiden fick jag att gå genom att träna låten vi hade i läxa, jag och Henric... Möte i monsunen 17 verser vill jag minnas och jag sjöng dem om och om igen, i tanken, när jag låg där i röret blick stilla som de sagt åt mig att göra.
Det växte inget i min hjärna och inte heller på min hörsel eller balansnerv.
Tack Gud. Nu väntade läskiga balanstest. Vatten spolas i örat för att få igång yrselanfall. Det lyckades kan jag säga och hu...
Meniérs sjukdom blev diagnosen till sist.
Idag tog jag mig i kragen och traskade iväg för att få ett hörseltest gjort. Ska se till att få en hörapparat igen så jag kan höra var Du är när Du kallar.
Sahlgrenska har rationaliserat bort sina öronläkare så jag blev rekomenderad en privat. (Hm, han kostar som en allmän läkare vem betalar mellanskillnaden när det stora sjukhuset sparar?)
Sedan så... Blir jag remiterad hörselvården och... nej jag har faktiskt inte en aning om hur lång tid det kan ta.
Yrseln avtog som tur var när jag fick diagnosen. Oron var en booster så god som någon för att hållat snurret igång. Myror krigar i mitt öra och det gäller att hålla sig på rätt sida när man ska umgås... vanesaker. En fördel är att jag faktiskt har ett äkta dövöra att vända till.
Jag ville väl bara skriva av mig lite.
Fråga gärna men tyck inte synd eller säg för guds skull aldrig att jag var duktig!
<3
Allt Gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar