Det kanske blir så. Artiga, hjälpsamma, glada från våra tekniska skolor invaderar de vagnen och jag fattar inte vad de säger. Rutorna immar igen, den nya högtalarrösten som jag inte riktigt vet om den är feminin eller maskulin, Göteborgsk är den hur som helst och den ropar tydligt ut Brunnsparken när det var dags för mig att byta tiill bussen.
En digital klocka visade fyrahundranittionio dagar och fem timmar till invigning av det nya hotellet i gamla Posthuset, himlen var blygrå i färdriktiningen och solen gjorde skarpa skuggor där den sjönk i väster. I mitt huvud snurrade tankar om mitt jobb, om valet och hur de pratar om oss pedagoger och vår verksamhet, politikerna som vill att vi ska rösta på dem. Jag funderar över barnen, framtiden de ska dela och tiden vi lever i här och nu...
Jag jobbar i skolan. Jag anser att utbildning är A och O att språket är en inkörsport till att känna sig delaktig i vårt samhälle och att kunskaper aldrig kan bli tunga att bära. Jag vet också att god självkänsla, ett trevligt sätt och förståelse för andra människor är nödvändigt.
Jag har skaffat mig en utbildning vid universitetet som gav mig insikt i barn och unga och under vilka vilkor de utvecklas som bäst. Politikerna pratar om ordning och reda och fler vuxna i klassrummet som om det fanns universallösningar. De har gjorts en valfilm där de lovar arbetsro. I filmen står en söt fröken och skriver en formel på tavlan...
Är det en nödvändig formel? Säkert.
Förstår barnen att den är viktig? Knappast.
Några av eleverna längst fram antecknar lydigt och lite längre bak i klassrummet råder kaos. Det är vad vi ser.
Ja och så utlovas arbetsro om man röstar rätt.
Du får själv gissa hur det ska gå till.
En kunskapsinriktad skola har jag hört, eget ansvar har sagts ett antal gånger i debatten. Ordning och reda är ett mantra som alla är med på
ja, även barnen. Men de kan inte.
Det har fått kunskapen att det är rörigt i skolan. Föräldrarna deras har med sig den tråkiga skolan och ha delat med sig av sina minnen av den. Dagens media talar om den flummiga och röriga skolan och där går våra barn. Det är de som är röriga och deras lärare som är flummiga.
Varför ta det på allvar?
De har kunskapen med sig att skolan är ett dåligt ställe...
Barn är inte som barn var en gång.
Barn är idag som barn var igår, barn av sin tid...
och vi behöver möta dem som de är inte som vi skulle vilja att de var för vi möts av protester, våld, starka ord och skolk.
Kunskap idag är inte det samma som det var en gång.
Kunskap kan bara ges till dem som vill ha den och är beredd att ta emot.
Och vi i skolan vill ge, kan hända kan vi väcka intresse att lära, ge oss resurser, lita på vår kompetens och ha förtroende för barns nyfikenhet och drivkraft till utveckling...
Kunskap handlar väl inte enbart om ett huvud fullt med fakta utan även om en själ full med jag vet att jag har förmågan att lära.
Allt Gott
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar