förebilder.

Jag är så trött på att läsa om dessa brottslingar…
Hur de stulit, styckat, planerat, gömt och glömt.
Jag är så trött på att läsa om alla offer…
Hur de utsatts, hörts i telefoner , plågats och pinats.
Hur deras liv raserats av känslokalla, små förkrympta själar,
som inte lärt sig respekt för medmänniskor och deras egendom.

Var är hjältarna?
Dem vi ska applådera, ge medalj och döpa våra barn efter?
Jo, jag hörde om Amanda där i Bjästa. Hon var i ropet några
dagar, fick vara i radio och suflerades så fint av sin mamma :-)
Hon fick grupper på Facebook och insändarstöd i tidningarna.
Men nu då?
Och vad sa Linnea, det hette hon väl?, var hon nöjd med stödet?
Blev något bättre och lättare för att Amanda fanns där som stöd?
Vann Amanda något på sin bragd?

Varför får man inte läsa om hjältarna i evinnerliga tider?
liksom vi får oss till livs Tomas kvick, Clark Olofsson och
Jacky Arklöw i tid och otid.

Familjer och barndomsvänner, blomhögar och gamla lärarinnor…
offren och förövarna ska synas i sömmarna i åratal.
Om det blev möjligt att bli känd för att man satte sitt
busschaufförsjobb på spel för att ge sig ur bussen för att
stoppa ett bråk… Eller fånga en pojke som faller från ett höghus.
Det blir notiser i kanten på nån tidningssida den dagen medaljen
delas ut och sedan glöms det bort.

Människor vill ha uppmärksamhet och bekräftelse.
Vi vill ha förebilder och någon att se upp till.
Ge oss hjältar med civilkurage och se till att hylla dem
som hyllas bör.

Det är väl igen så att det är jobbet som inspirerar till text…
men vem ska jag peka på och säga; Du kan bli som honom, Oskar!!! Bara du vill och försöker.
Vem?

(Och idag satt Madde med cigg på expressen:( )

Hur som helst Lite Gott <3