Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill inge människorna någon slags känsla,
själen ryser inför tomrummet
och vill kontakt till vad pris som helst.
(Hjalmar Söderberg 1905)
Hur fyller vi själens tomrum hos varandra???
Ser du dina barn, din man/kvinna och dina medmänniskor...
Går vi genom livet i vår bubbla tills någon lyckas
spräcka den? Hur gör de då?
Vem bryr sig tillräckligt mycket om mig
för att söka min kärlek eller mitt förakt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar