Från början...

förstod jag ju inte alls meningen med det där bloggandet.
Att lämna ut sig för allmänheten att beskåda.
Att söka beröm och bekräftelse, tröst och sympati från
människor man inte alls känner.

Men sedan...
när jag skrivit ett tag så insåg jag att, att se mina
tankar i skrift och om någon, någon gång kände igen sig
eller kom att tänka på något när de läst det jag skrivit,
gav det mina tankar ytterligare vägar att vandra!
Det var härligt...

Men en blogg är,min blogg är personlig...
där den "bodde" tidigare tappade den respekten för sina
läsare.
Jag började se ner på de andra i de begränsade
utrymme där den fanns...

Nu, släpper jag den fri,
nu får vi se om och när och vad jag kommer att skriva.
Och om Du finns som vill läsa och kommentera...
<3