Nog drog magen ihop sig och hjärtat grät en skvätt i bröstkorgen
när Jesus i sin ensamhet i Getsemane, förådd och förnekad, skräckslagen
inför planens fullbordan på Långfredagen, sjöng ut sin ångest inför oss i
den flera tusenhövdade publiken i Scandinavium igår.
Visst tårades mina ögon när Higgins på grund av sin oförmåga att
kommunicera, trots professuren i språkvetenskap han innehar, fick lämna
scenen i ensamhet utan den kärlek han borde ha förtjänat.
Han fick leva sitt liv utan den kvinna som ville ge
honom det han var oförmögen att ta emot.
Jag vet inte hur djup den är, scenen på Stadsteatern, men han fick allt
vandra en bra bit i sin skrynkliga rock och den röda rosen han
hade i handen var det sista vi såg innan ridån föll
och applåderna brakade loss.
Men idag när allt var djupryst och hjärtat så sakteliga frös till is på
huvudrollsinnehavarinnan i filmen vi såg och det enda som kunde
rädda henne och "världen" var en kärlekshandling.
Då sliter hon sig ur prinsens armar för att rädda sin syster.
Hon försakade kärlekens kyss och plötsligt såg
man hur hon började tina...
Då hörs en rörd barnstamma någonstans i salongen utbrista,
"Detta var en handling av äkta kärlek!!!"
och glädjebubblor steg i min mage medan hjärtat skrattade lyckligt.
Tiderna förändras.
Internationella kvinnodagen har just passerat och fina små barn förstår att
det inte är en kyss man passivt tar emot av den "vackre prinsen" som
är kärlek utan en handling i solidaritet med dem som behöver.
Allt gott
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar