Tack alla ni som läst och gläds med mig...
Jag vet att om jag fått skriva texten annorlunda idag
så hade ni varit där ändå och det värmer i hjärtat.
Att vara en "här och nuperson" som jag
hjälper mycket när man ska vänta och inte vet ett dugg
vad det är man väntar på...
Så trots att hjärnan för det mesta var i tutten lyckades jag
ändå ofta hämta upp den till sin rätta plats
och njuta allsång, solsken, lindblomsdoft, bilturer, vänner,
fina barnbarnen och barnen... Där och då, här och nu...
Jag sa till mig på skarpen när tankarna blev för eländiga
att OM det skulle bli nåt dumt av detta så fick jag ta det då!
Det hjälpte mig att ändå tycka att det gick rätt fort...
Idag har jag bara ett litet blåmärke på utsidan vänstra
bröstet och på måndag börjar jag jobba igen...
Allt Gott
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så jävla glad för din skull!!! O för alla som varit oroliga, och mig själv och barn och barnbarn och alla i hela världen. Men mest för dig så klart. Stackars dig som fått gå och värka över detta. Puss!!
Tack Christian!!!
Skicka en kommentar