Tårarna kom...

utan att jag kunde hejda dem när landningshjulen tog

mark i det kyligt, gråa Stockholm.

Konsktigt att det redan är över vårt äventyr som jag sett så

mycket fram emot.

Idag känns det lite som en dröm men skinnet är brunt,

stenhögen med de underbart lena och vackra stenarna ligger på

bordet här och runt min handled sitter det gula plastarmbandet

som bevisar att jag varit en i "allinclusivegänget"

på Jacaranda Club &Resort kvar.

Det  betyder att jag bott en vecka med en massa tyskar i något

slags paradis som ändå kändes som ett fängelse emellanåt.

Allt var så soligt och mysigt och vällagat och blommande grönt.

Alla så vänligt, hjälpsamma, på gränsen till hystreiskt måna om att

vi inte hade en tråkig stund.

Bochia, Bochia!!! DartGame och Tysk umpa-umpa i baren med

trevliga arrangemang som ALLA måste vara med på...

Vi sura Svenskar fattade inte vad de sa och satt i vårt hörn och

tråkade tills "fri lek" startade vid tolvsnåret.

Men då startade partyt...

Solen sken hela dagen, sanden var len och full av de vackraste stenar.

Vattnet var lite svalt, glittrande och salt.

När kvällen kom, solen gick ner steg fullmånen och den enorma

middagsbuffén avnjöts. Underligt att mat i sådana mängder kan kännas

likadan varje dag.

Vi njöt verkligen dagen vi promenerade in till Belek och blev

serverade en portion på en tallrik och fick vår öl i flaska...

Den promenaden gav mig en stor blåsa under foten som minne. 

Nä, nu får jag ta tag i uppackningen och dagen.
Men som vi såg där i Turkiet verkade de ha svårt att bli klara med

vad de företog sig, även jag så det kommer mer om

vår resa till Antalya.

<3
Allt Gott