Syrendoften

är utbytt mot underbar rosdoft. Värmen kramar musklerna och musten ur mig på rundan... Tankarna snurrar kring kultur, kommunikation och medmänsklighet...

Nationaldagen har inte så länge varit helgdag här hos oss. När jag var barn var det inget särskilt med den dagen mer än alla flaggor och dem njöt jag av och låtsades var för mig eftersom det var min födelsedag. På den tiden hade just syrenerna slagit ut och sommarlovet stod för dörren. Födelsadagsbarnet i vår familj var den som fick sin önskemiddag och den sjätte juni serverades kroppkakor med skirat smör i en väldans massa år. Det var höjdpunkten.

Men det sneglades lite avunsjukt på Norrmännen och deras firande redan då och man undrade varför inte vi hade en lika festlig dag för vårt land... men kanske en krönt kung på femtonhundratalet inte är lika firansvärt som friheten från ett dominant grannland? Vad vet man? Parader och ledigt och så mycket glass till barnen som de orkar äta låter skoj och klart att man borde ta alla tillfällen till fest. Men hur Svenskt är då det egentligen? Ska man verkligen som Svensk förhäva sig och tala om hur bra man är? Ska man inte vara lite lagom? Det är väl hur vi är? Och är inte åsiktsfrihet och yttrandefrihet våra lysande ledstjärnor, vår fördragsamhet med dem som inte gör som vi men ändå drar sitt strå och bidrar till den mångfald som förgyller vår tillvaro. Det är synd dock att Jante eller vad det är har fått en så stor del i hur vi hanterar vårt eget kulturarv... Vi anammar Salsadans och shishkebab, vi kör tequilarejs med salt och citrom och pillar i oss sushi med pinnar. Men rotmoset och kålpuddingen rynkar vi på näsan åt och folkdans är inget som vi med stolthet lär våra ungdomar... Det blev så tydligt för mig förra helgen då vi var i Hammarkullen och hundratals stolta, unga dansade förbi i sina nationella kläder. Var var hambodansande flickor och pojkar i knätofs? De har inte låtit bli att lära sig på grund av att andra dansar bättre, de har föräldrar som inte stolt står upp för sin kultur utan i stället tittat snett på dem som skuttat kring midsommarstänger och gått på logdans eller buggat i folkparken...

Och nu kommer jag ihop mig med folk som anser att det är andras fel att de inte kan stå för att flagga... För att de använder vårt lands vackra symbol som ytterligare ett sätt att visa på skillnader istället för ett gemensamt tecken att samlas under, ALLA vi som lever här i Sverige.