inramning

Igår sa Tony Irving något som satte igång tänkeriet en aning. Till och med när jag slog upp de ljusblå nu på morgonkvisten rörde sig de elktriska reaktionerna i synapserna kring bilder och dess inramning och fond.


Han är en perfekt manlig dansare...
Skapar fantastiska ramar till hennes vackra bilder.
(fritt efter Tony Irving)

Det där handlade ju om dans och alla figurer och former en dansare gör och hur viktigt det är att danspartnern förstärker och lyfter fram formen i de koreograferade motiven. Så viktigt...

Ja, att det gäller konst visste vi väl redan. Vissa bilder talar för sig själva och andra kräver en bamseram i guld för att väcka ditt intresse. Ibland är bilden där för att lyfta fram ramen. Barnen får testa sina bilder mot olika färgat papper för att förstärka delar av motivet de vill framhäva. Vissa lägger ner ett stort arbete på detta och testar och provar medan andra tar första bästa. Vare sig bilden eller hur andra ser den är prioriterat i deras tillvaro för tillfället.

Men inramningen har ju betydelse i många sammanhang... Hur ser maten ut på tallriken? Vilken duk väljer vi till vasen med de färska blommorna? Sätter vi upp vilken bild som hälst på vilken vägg som helst och låter vi den hänga för högt eller för lågt? Inramningen kan ju var ljus och ljud... Fråga inte mig vad som är ramen eller motivet en promenad i en bokskog en majkväll med koltrastsång men det är kanske sällskapet eller syftet som ändå är motivet...

Motivet...
Ja, det finns ju ett motiv för våra val och våra handlingar.
Och vi kan känna oss mer eller mindre motiverade... eller hur?

En fin "ram" kanske är vad som behövs. Kan vi som vänner, partners, kollegor eller vilken relation vi nu har, hjälpa till att rama in varandras handlingar och idéer så att de bästa kommer i blickfånget? Hitta din perfekta rammakare och funkar inte det låt motivet tala för sig själv snarare än att låta någon belysa det som inte lyckades så väl...

Allt Gott
<3