inspiratör hon var och arbeta ifred för all kritik och alla
åsikter om vad och hur vi elever lärde oss.
Senare har kritik riktats mot mängdläran vi ägnade oss åt på matematiklektionerna
(den kunde Margareta inte välja bort, det var väldigt styrt på den tiden vad, hur
och när man skulle läsa) men jag känner att den matte jag lärde mig gjort att
jag fixar att betala mina räkningar, räkna ut den procentuella
rabatten på reaplaggen, ha koll (någorlunda) på tiden och
blanda ihop rätt mängd av ingredienserna till riktigt goda rätter och
bakverk när jag vill.
Att kunskapen om logaritmer och ekvationer, grafer och formler
inte räckt till för att begripa gymnasial matte är nog mer en fråga om intresse
och läggning än om grundkunskaper.
Vi gick glada till Skånhällaskolan varje dag och vi arbetade idogt
med vad Margareta, vår lärarinna, bad oss och hemma frågade
våra föräldrar om hur dagen varit och berömde oss för våra framsteg.
Om det skrevs någonting om skolan och dess kvalitet i tidningarna eller
talades om den på tv har jag ingen aning om.
Jag vet att vi ungar fick veta att skolan var viktig och att det var viktigt att
vi gjorde vårt bästa där.
Ja sedan blev vi äldre och på högstadiet började väl även jag att ifrågasätta
vad vi fick lära oss... och hur.
En del av våra lärare verkade ha stagnerat och tröttnat.
Och läroplanen kändes som om vore den från medeltiden.
Ungdomar behöver mera utmaning än vi fick kan jag tycka.
Idag verkar alla vara experter på skola.
Alla har rätt att tala om hur dåligt skolan sköts och inte har de
som egentligen borde veta bäst, forskare inom pedagogik och metodik och
didaktik, mandat att föra utvecklingen åt ett acceptabelt håll.
Detta sköts av en politiker som sentimentalt pratar om sin lärarinna
i sjuttiotalets Sjuhäradsbygd.
Som under sina år vid styret inte lyckats hitta mycket positivt
att föra fram om sitt ansvarsområde utan snarare vänt varenda sten
för att hitta fel och brister och saker att reformerar som det känns för
mig som varit i det området ungefär lika länge som han.
Idag skriker löpsedlarna ut till elever på väg att köpa sin energidryck
eller sina chips att skolan är sämst igen.
Det skrivs att eleverna får mindre och mindre kunskaper
och är riktigt usla på de kärnämnen som krävs för att komma
vidare i sin utbildning.
Nästa dag måste de tillbaka igen.
Tillbaka till skolan som beskrivs som värdelös och inte lärt dem någonting.
Vad pratar man om där hemma idag?
-Är det någon som varit dum?
-Är läraren snäll emot dig?
-Men håller ni på med stavningsregler ännu?
Det finns ju rättningsprogram i datorerna.
På tv pratas det om läxhjälp och om RUT är tillämplig när någon
vill anställa någon att läsa läxor med sina barn.
Läxor är och har alltid varit väldigt orättvisa om någon
är intresserad av min synpunkt.
Fritidshemmens grupper fylls på med barn och för varje år blir
grupperna större och större.
Varje elev får fler relationer och stressen ökar samtidigt.
Pedagogerna som arbetar på fritidshem blir dock ej fler och
får mindre och mindre tid att stödja och leda mot de mål
som skollag och läroplan sätter upp för fritidspedagogiken.
Jag har ett salutogent synsätt på det mesta.
Jag tror att det vi hyllar och lyfter växer och utvecklas.
Jag vet att många av våra ungdomar går ur skolan med betyg
som inte räcker till.
(Jag ser förresten att många vuxna som gått ur skolan långt före
både Björklunds och Baylans tid, inte kan vare sig stava eller syfta rätt.)
Det är inte skolan nu det är fel på.
Absolut inte på elever eller personal.
Det är synen på skolan och det man kan/får/måste lära sig där som
är det viktigaste att vi ändrar på.
Skolan är bra!
Vi bor i ett underbart land som erbjuder förskola, skola,
särskola, fritidshem, sommarskola, kulturskola, jo nejm itt, utbildning till alla.
Om eleverna känner sig privilegierade som har allt detta och
om deras upplevelse av sin vardag stämmer, många av dem älskar
och ser upp till sin lärare även idag nämligen och tycker att de lär dem
viktiga saker, med den som de ser på tv, hör politiker och i stort sett
vem som helst yttra sig om så är jag övertygad om att vi klättrar i
tabellerna från PISA (om det nu ska vara så viktigt).
Och det jobbar så många Margaretaor runt om
i vårt land ännu som brinner för skolan.
Allt Gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar