Men vad är det då för tider?
Vårtider, körsbärsblomning som kom och gick. Sommarvärme i flera dagar med sol som strålade från klarblå himmel. Väntan, längtan efter sommar.
Väntans tider, väntan på att allt ska bli normalt igen, som vanligt liksom. Men jag tänker att det vore fint om den onormala och ovanliga extra omtanken om grannar, de som håller samhället i gång och vård- och omsorgspersonal blev det nya normala. Att tempot fortsätter vara lite långsamt och miljön utsätts för lägre påfrestningar. Vi kanske inte behöver ha precis allt precis med en gång?
Jag väntar på att inte behöva se på medmänniskor som farliga smittbärare med vilka jag måste skapa mellanrum var vi än möts. Jag väntar också på att min helt vanliga men ovanligt långdragna förkylning äntligen ska gå över.
Väntar med att ses på middagar och kalas med mina flickor och deras familjer eller vänner. Håller ut...
Mest av allt väntar jag på och längtar efter mitt 6e lilla barnbarn som kan vilja komma vilken dag som helst nu.
I dessa tider...
Allt gott ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar