... när drömmar slår in

 Nej, nej, nej förstår du inte? Du får inte låna. 50år. Pension snart och nej nej nej.

Men om man tänker att det borde väl gå... Finns det inget sätt?

Man googlar runt bland låneförmedlingar och mejlar till Lendo för att få hjälp. Visningen av stugan man tycker ser så himla fin ut närmar sig och allt känns så himla hopplöst. I svaret från Lendo finns ett telefonnummer och en uppmaning att ringa dem för att få ett snabbare svar. Jag ringer men där är det stopp igen.

-Jag kan inte skicka vidare din ansökan, du kommer att få nej i alla de stora bankerna. Blue step till exempel brukar vara lite mer välvilligare men de har mycket högre rentor så det kan bli dyrt för dig att låna hos dem.

-Men jag har googlat lite och tittat på det där Landshypotek eller vad det heter.

-Ja, de finns ju och Hypoteket, jag kan inte skicka din ansökan till dem heller men ring dem själv är mitt råd.

Jag lyfter luren och slår numret... Jag säger så, det finns inga klykor för luren att vila i och det finns säkert vuxna personer som aldrig slagit numret på en nummerskiva.

-Hej, det är Helena på Hypoteket.

-Hej, jag heter Lilian och jag har blivit för gammal. Du är ett halmstrå som jag griper efter för att kunna uppfylla en dröm som senaste tiden känts som jag varit så nära så nära. Jag vill köpa en stuga. Jag har en ganska så stor del av priset till kontantinsats men bankerna säger tvärt nej till att låna mig resten.

-Jaha ja, vad kostar huset och vad har du för ekonomi?

Jag rabblar allt igen, pris, inkomst, kontaktinsats, hyran på min lägenhet och de lån och krediter som jag inte har några...

-Men jag ser inget hinder att låna ut pengar till din stuga, säger Helena. Hörde jag rätt?

-Jag skickar dig ett mejl där du får fylla i dina siffror. Vi är en digital bank men om du skickar dem nu så ringer jag tillbaka till dig om en stund.

Jag hann knappt skicka iväg siffrorna innan jag hade ett missat samtal på displayen på min telefon.

Jag tryckte med darrande pekfinger på återuppringningsknappen... Jag hade fått klartecken!

Simone ringde och jag tror jag skrämde henne med min skrattgråt när jag framförde beskedet jag nyss fått.

Jag bokade visning och vi var så många spekulanter där... Jag tänkte att detta är hopplöst men det dröjde innan det kom några bud. Hoppet vaknade.

Jag vann. Jag la högsta budet innan nuvarande ägarinna tröttnade på att vänta på att få sälja.

Idag har vi skrivit kontrakt och mitt i september tar jag över, björkved, retrolampor, kantareller under söderfönstret, grusvägspromenader, robotgräsklipparen och alla saker att lära känna och göra till mitt lilla hus.

Jag är euforisk och helt slut och imorgon är semestern slut för den här sommaren men jag har dagar kvar att ta ut och njuta...

Allt Gott <3